Att tänka på
- Transparenta modeller, för att få bästa resultat läggs klarlack på klass A-modeller. Genomsiktliga modeller kan även erhållas genom klarlackering av klass B-modeller, då syns dock alla byggsteg och defekter.
- Materialens krymp är förhållandevis liten. Ett fenomen som däremot kan uppstå är s.k. ”skiftande krymp”. Stora, horisontella ytor krymper mer än vertikala ytor.
- Liksom med andra tekniker är en diskussion om vilka mått och ytor som är viktiga, eller önskade, alltid att föredra.
- Tänk på att inneslutna volymer eller svåråtkomliga geometrier, dessa blir fyllda med ohärdat resin och support. För att komma åt att tömma på ohärdat material infogas s.k. dräneringshål, dessa fylls i efterhand med pluggar. Smala långa kanaler kan också vara problem att tvätta rent.
- Gängor kan tillverkas, styrkan blir dock inte högre än plasten i sig. Gängor mindre än M10 rekommenderas inte direkt i plasten. För styrka, och vid mindre gängor, är HeliCoil gäng-insatser ett bra val. HeliCoil finns i dimensioner ner till M3. Utvändiga gängor direkt i plasten mindre än M10 rekommenderas ej.
- Normalt sett tillverkas modellerna med en lagertjocklek på 0.10 mm. Minsta väggtjocklek i Z är 0.40 mm och för vertikala ytor 0.10 mm. Vertikala tvärsnitt mindre än 1 mm2 blir svaga och bräckliga. Tunnare väggar och finare detaljer går att tillverka med SLA XHD. Lagertjockleken är då 0.05mm och tidsåtgången i maskinen är avsevärt högre.
- För ytor med en vinkel mindre än 20° mot X/Y planet kan distorsion på grund av lagereffekten (trappsteg) bli påtaglig. Ju brantare vinkel ju bättre ytor.
- Vid presspassning föreslås ett gap i 3D-modellen på 0.05 mm. Vaselin är bra att smörja med för att få bättre glidegenskaper, silikonolja kan ibland få motsatt effekt.
